Välkommen till min blogg. Jag heter Sandra om du inte redan visste det. Jag är 15 år och bor i staden Västerås. Jag vet inte riktigt vad ja ska skriva om här, alla verkar ha en story om att dom hade en sjukdom när dom var små eller något annat allvarligt. Jag har inte riktigt något viktigt som jag måste säga. Öm... Ja kan ju berätta om min barndom och vart ifrån jag kommer i från och så.
Jag föddes den 10:e december 1994 här i västerås. När jag bara var några dagar gammal flög jag för första gången. Jag, min bror som heter Andreas som är 16 år och går på carlforska gymnasiet, min mamma (Isländsk) och pappa (svensk) skulle åka till världens underbaraste land, Island... halva jag är därifrån och ja är otroligt stolt över det. Vi hade iallafal åkt till Island för att jag skulle döpas och vi ville fira jul med våra släktingar på Island. Jag döptes och vi firade jul där, sov bdw under julgranen hela julafton, hehe. När jag fyllde ett var det dax att börja på dagis. Men jag måste berätta att innan jag börjat på dagis hade jag alltid umgåtts med killar. Det var jag, min bror Andreas, Robert och Simon. Mina föräldrar kände deras föräldrar och hade växt upp tillsammans så det blev atomatiskt att vi fyra blev goda vänner och växte upp tillsammans. När jag då började på dagis hade jag bara lekt med kill saker. Min mamma undrade då hur det skulle bli för mig på dagis. Skulle jag bara leka med kill saker eller vad? nej nej... Det första jag gjorde var att springa fram till en docka och börja leka mamma till den... Wierd! haha, men iallafall. På dagiset fick jag många tjej kompisar och fick lite tjej i mig. När jag började i ettan fick jag en underbar lärare. Problemet var bara att hon var ofta borta och vår klass var då tvungen att slås ihop med den andra ettan. Tillslut fick min mamma och pappa nog eftersom jag inte gick framåt något och för att när jag var yngre hade jag svårigheter i matte så när vår klass slogs ihop fick jag ingen hjälp och halkade efter. Jag satt hemma sent på kvällarna för att hinna med de andras tempo. Men tillbaka till att mina föräldrar fick nog. Jag bytte i tvåna till skälbyskolan. Men mig följde också min kompis Amanda som jag lärde känna på dagis. Vi två smälte in fint i den nya klassen och fick nya vänner. En av dom är Nathalie som är en av mina bästa vänner <3 När jag började i tvåan fick jag en till underbar lärare och hon fick mig att gå framåt i matten. När jag började i fyran fick jag en ny lärare och i feman hade jag två lärare som var helt olika personer, ena sparkade sönder min bänk, som tur var så hade jag körtelfeber så jag blev inte skadad ;) och ena var bara allmänt konstig. När feman äntligen var slut var det dax att byta skola. Nästan alla i min klass bytte till Kunskapsskolan. En annorlunda skola där man jobbar i sin egna takt. Det var alltså en perfekt skola för mig som har lite svårt i matte och tycker att det är jobbit att ibland hänga med i farten. När jag började där hade jag en lärare som hade genomskinliga tröjor, plus att om hon hade en vit tröja hade hon svart BH. Hahaha intressant va? närå. Bara efter halva terminen fick vi John... en av skälbyskolans gamla idrottslärare som alla tjejer hade ogillat för att vi fick springa två varv runt fotbollsplanen. Vi tyckte det var super jobbigt, hahah. Men vi fick han iallafall. Och det visade sig att han blev en av de bästa lärare jag haft. När jag började i sjuan hade många slutat och vi fick in nytt folk till vår klass. Två av dom är Liv och Elin <3 oxå några av mina bästa vänner. Sen kommer det lite personliga saker som jag inte vill berätta, tyvärr. Men jag började umgås med dom för det hade hänt en sak med mina vänner från skälbyskolan. Det var då som mitt intresse för matlagning väcktes. Sen dess har jag velat bli kock och sökte till en hotell & resaturang linje här i västerås när man skulle välja gymnasium. Men tillbaka till kunskap. Sjuan gick och vi började i åttan. Jag och mina gamla vänner började umgås igen. Vi blev ett ganska stort gäng då. Sen blev det vissa perioder kan man säga att vissa var med andra och då blev gruppen mindre.
I slutet av åttan fick vi chock beskedet. John skulle sluta. Han hade fått ett erbjudende på en ny skola som skulle öppna till hösten. Då kändes det som att skolan inte skulle funka utan honom. När sommaren var slut och dagen då utvecklingssamtalet kom var jag skit nervös. Jag var övertygad att ingen kunde slå John. När samtalet var över var jag fortfarande inte nöjd. Ni som inte känner mig måste veta att jag är otroligt envis och bestämd. så jag var alltså inte nöjd med vår nya lärare som heter Anders bdw. Men veckorna gick och tillslut kom dagen då taken kom, han är nog inte så dålig endå. Jaha nu då? John vs Anders vem är bäst? hum om jag säger såhär. Med John kunde man skämta om allt men han hade ett guldfisk minne. Vilket betydde att vi fick reda på saker dagen innan det skulle vara klart. Så är det inte med Anders. Han tjatar och tjatar om och om igen om samma sak vilket är bra. Man måste dock lära sig Anders, vad får man sämta om. Det tog ett tid men nu har jag och de flesta skulle jag tro lärt sig ;).

Ja vad finns med mer att säga. Välkommen igen till min blogg. Där jag skriver om allt möjligt och lägger in bilder stup i kvarten.

See ya <3<3